Blod, svett och tårar

Hej igen mina kära Hundparadisare.

Det var ett tag sedan nu. Minst sagt. Men jag kan med glädje säga att jag tycker Hundparadiset ser ganska redo ut för öppningen på onsdag. Jag har nästan isolerat mig själv i mitt uppdrag att hinna klart och äntligen kan jag pusta ut i några dagar innan vi öppnar.

Jag vill verkligen tacka alla som stöttat mig, hjälpt mig och motiverat mig framåt. Utan er hade vi haft ett spel i ruiner. Det är er förtjänst att Hundparadiset kommer se ut som det kommer göra och för det vill jag tacka er.
Jag vill även tacka alla som väljer att spendera sin tid på Hundparadiset. Det betyder mer än ni kan ana när jag ser små glada hundar springa runt med ett väldigt nyfikna ögon på det som pågår i världen. Det är på gränsen till att man blir rörd när jag vet att vi har skapat något tillsammans som är mer än ett spel. Något som är mer än datastyrda figurer. Hundparadiset är ett hem, ett vänskapsfält med oändliga möjligheter och tillsammans har vi inte bara upplevt glädje utan även hårdare tider, ledsna miner har vandrat Hundparadiset.

Men i slutet av dagen kan alla gå och lägga sig med vetskapen att även imorgon kommer den härliga morgonbrisen svepa in mot land. Handelshunden kommer öppna sin lilla butik och vänta på alla hundar som gör sig redo på äventyr och behöver rep. Nala och Khnum står nos mot nos på sina hjärtkuddar och kärleken osar över halva paradiset, Frenetic är alltid lika snabb på att svara när någon behöver hjälp. Sanson lägger sig brevid sin sovande björnkompis i hörnet av templet och Zatarah, Joyce och Minu välkomnar alltid mig som en konung vilket alltid är lika trevligt. Den danska ligan Trucks, Peddy och Siberian huskyy tittar in titt som tätt i templet med busiga stora ögon som om de precis stängt i Seymour i något hörn för sig själv men inte vill avslöja något.

Arcelence och Tenebrae står ståtliga som alltid med rak rygg och alltid ett vakande öga över de yngre hundarna likt uråldriga gudastatyer och när de ingriper gör de alltid det med stor eftertanke och vishet.

Night, den förtillfället absolut mäktigaste hunden i Hundparadiset tror man ska vara en sådan stel och tråkig individ men med något förvåning har jag lärt mig att det är absolut tvärtom. Jag tror aldrig jag sett Night ledsen eller arg, alltid lika positiv och utstrålar vänlighet till som lätt smittar av sig på resten av hundarna inte minst mig själv.

Detta är bara några få av alla Hundparadisets hundraltals olika unika personligheter som gör detta spel till något unikt, som gör detta spel till en vänskapssimulator och inte minst som gör detta spel till en enda stor familj.

Jag hoppas innerligt att vi i samband med öppningen av Hundparadiset ska fortsätta denna trend i många år framöver.





Vänligaste och ödmjukaste hälsningar,
Appzyt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0